Söndagmorgon
Ur led är rutinerna. Strax efter att mamman har slagit sig ner på sin stol på altanen kommer små barnarmar och kramar om mig. När jag vänder ansiktet mot det kramande barnet möter jag största dotterns blick.
Hon brukar sova länge just denna dotter men ändå står hon här leendes stort åt sin mammas förvånade min. Så kommer mittendottern tassandes och kryper upp i mitt knä. Även hon annars långsovare.
De barn som brukar vakna tidigt sover fortfarande.
Så härligt att ibland förvånas över skiftningar i rutinerna.
Nu har vi matat de små fåglarna. Snart dags för söndagsfrukost.
