Hoppsan-dagen
Dagarna är fulla med aktivitet. Det tvättas och det kammas, det hämtas barn i skolan, läses läxor, tvättas lite till och utförs massvis med andra dagliga sysslor.
Och ibland så inträffar det där lite extra arbetssamma som ställer saker på ända men tillhör vardagen med barn. Tur att humorn är min dagliga följeslagare.
Igår när jag skulle starta ännu en maskin med tvätt står minsta lillan bredvid mig och håller upp en pärlplattepärla och säger glatt ”pärla mamma”. Jag vänder mig ifrån henne, startar maskinen och när jag tittar tillbaka ser jag inte längre pärlan i hennes hand. ”Var är pärlan”, frågar jag lite försiktigt, och svaret jag får är ”näsan”. Tittar snabbast möjligt in i båda näsborrarna och där längst in i höger näsborre sitter den, en grön pärla. Försöker så få den lilla att nysa, trycker på näsan, petar lite för att få pärlan att lossna. Men icke. Ringer vårdcentralen och får en snabbtid. Där konstateras det att pärlan endast kan plockas ut om man som läkaren säger ’sederar’ den lilla. Hem för avbyte och så får mannen fortsätta med lillan till Sahlgrenskas öronakutmottagning och jag får laga mat till samt luskamma resten av barnskaran.
Pärlan fick efter några timmars väntan ett nytt hem på sjukhuset och minsta lillan kom skuttande hem av lycka över att inte längre ha ont i näsan. Livet med barn!
Klokhet för dagen: ”Expect the unexpected.”
Det är nästan som i Madicken! Tur att pärlan kom ut till slut!
Kram Malin
Ojojoj, vad de kan hitta på de där små liven! Som skrivet var – det låter madickenskt! ha en jättefin helg!lkram Ann
Haha, jag tänker också bara på Lisabeth i Madicken. 🙂