Bakgrund

2009 var ett jobbigt år för vår familj. Ett år då vi fick känna av hur jobbigt det är när den som brukar hålla ordning på vardagen trillar isär.

Jag hade efter vår femte prinsessas födelse känt mig väldigt trött och när lillan var fyra månader blev jag riktigt dålig. Jag rasade dramatiskt i vikt, frös och svettades, tappade hår, fötterna domnade, hade kraftig ångest och hjärtklappning. Det blev besök på vårdcentralen, ett flertal prover och EKG. Tack vare en lyhörd läkare och en fantastisk barnsköterska på BVC fick jag snabbt hjälp och blev remitterad till specialist. Inom några dagar blev det konstaterat att jag led av postpartum tyreodit, vilket betyder att jag hade en inflammation i sköldkörteln till följd av graviditet. En inte särskilt allvarlig åkomma men tillräcklig för att skrämma mig. Några trötta och jobbiga månader följde men jag blev snabbt bättre och mina värden följdes noga av läkare. Min sköldkörtel som varit kraftigt svullen vid insjuknandet gick snabbt tillbaka till sin vanliga storlek och mina värden stabiliserades inom ett halvårs tid. Jag fick livet tillbaka. Jag minns hur tacksam och lycklig  jag var över att åter kunna deltaga i vardagslivet med barnen.

Det var nog då jag bestämde mig på riktigt. Vi har alltid velat vara hemma med barnen, de har aldrig lämnats till förskola men då när jag reflekterade över livet och vad som är viktigt för mig cementerades den känslan. Jag vill vara med barnen, jag vill vara engagerad, jag vill se barnen, jag vill ge av min tid till dem som är absolut viktigast i mitt liv, jag vill ge barnen trygghet och en lugn uppväxtmiljö.

Det är min bakgrund, mitt livsval och min prioritering. Jag har dessutom den oerhörda turen att ha en man som delar det valet helt och fullt.

4 svar på ”Bakgrund”

  1. Du verkar vara en fantastisk människa och mor. Är så glad att jag hittat hit nyligen. Ditt sett att skriva och resonera skänker mig lugn och harmoni när jag känner mig trött och uppgiven. Önskar också kunna vara hemma med mina barn så länge det bara går. Idag är mina små töser 3 år resp 14 månader. Det bästa som finns är att få vara och dela livet med dem. Ibland när min ork är helt slut tänker jag på er och hur du hanterar vardagen. Mina skruttisar är världens finaste (tycker jag såklart =)), men ibland också kännbart krävande då de är oerhört viljestarka bägge två. Några års sömnbist på det och mamman brister ibland.

    Önskar Er ett underbart fint och gott nytt år!

    1. Hej Diana
      Stort tack för fina ord och välkommen hit.
      Visst är det uttröttande att ta hand om barnen på heltid, speciellt då barnen är stora personligheter och därför kräver en del av oss vuxna. Det är tröttande, kräver uthållighet, kreativitet, mycket kärlek och förståelsee och är alldeles underbart och det bästa som finns. Barnen blir trygga små människor och får en naturlig anknytning till vuxna som älskar dem. Det är en bra grund att stå på i livet, tror jag.
      Härligt att du finner inspiration och kanske ser att det inte alltid är roligt. Att humöret och orken tryter emellanåt men att det alltid är värt ansträngningen, tiden och engagemanget vi ger barnen.
      Tänk att vi är långt ifrån perfekta men vill så väl och ger så otroligt mycket kärlek. Lycka till med att finna er väg att gå.

      Önskar dig och dina en fin början på året.

  2. Hur är det att ha fem barn?
    Är i akut behov av rådgivning, vänder mig överallt.

    Vi har 4 barn, en flicka på 11 år (feb), en pojke på snart 9år (maj), en flicka på snart 7år (april) och en pojke som blir 3år i aug.
    Vi älskar dem överallt annat.

    Vi har idag testat positivt på ett grav test, som INTE alls var planerat. Min man vill inte behålla det. Han tror att det kommer vara oss övermäktigt (driver flertal egna företag också)
    Jag hade inte tänkt ett barn till, fanns ej på önskelistan, men jag har otroligt svårt att tänka att vi ska göra abort. Vi har haft flertal oönskade missfall som tagit hårt, inget ovanligt, alla har varit mellan v 6-13, men det har varit 6st missfall.
    Alltid tänkt att jag aldrig skulle göra abort ifall det skulle hända, alltid sagt det till alla uttalat. Men dömmer absolut ingen som har valt att göra det, har en kompis som gjort det. Jag har också en kompis som inte kan få barn överhuvudtaget.

    Är det skillnad att ha 5 barn mot 4 barn?
    Kanske helt fel att fråga dig, men vill försöka hitta argument och en massa positiva saker för att behålla det…..

    Känslan jag önskar vid ett positivt grav test är att bara känna lycka, kanske skulle jag göra det om min man inte såg det så negativt och ha oro att det kan förstöra vår familj…..

    1. Hej Maria
      Önskar att jag kunde tala med dig ”på riktigt” för att kunna lyssna in dig ordentligt. Jag förstår att du slits itu av olika viljor. Jag kan bara säga att jag inte för en sekund ångrar de barn vi har. Jag skulle t o m gärna få fler.
      I min uppfattning är det ingen större skillnad att ha fem barn mot att ha fyra. Såklart blir det mer arbete och en människa till att ta hand om men kärleken till denna nya individ uppväger det tusenfalt. Jag tycker att barn är det finaste som finns och att syskon är det mest värdefulla ett barn kan få. Att ett barn till skulle förstöra er familj har jag svårt att förstå men jag känner er inte personligen och kan därför inte göra den bedömningen.

      Det blir inte alltid som man tänkt. Kanske är den här oväntade graviditeten en gåva till er eller ett sätt för er att ordentligt fundera över vad ni vill med era liv.

      Det är du som i ditt hjärta måste känna vad du vill. Det är i slutändan bara du som kan bestämma över din kropp och det liv du bär. Jag förstår dina tankar kring abort och delar din åsikt.

      Jag hoppas så att du skall kunna känna lugn i det beslut du fattar och jag önskar att jag kunnat tala med dig mer direkt.

      Utan att väga in din situation kan jag bara säga utifrån mitt hjärta att barn är det finaste som finns. Jag tror inte att man ångrar de barn man får utan bara de man aldrig fick.

      Vill du prata mer är du välkommen att mejla mig på mamma@fembarnsmamman.se. Kanske kan vi också få en mer direkt och personlig kontakt där. Eller så skriver du här. Jag lovar att svara och tänka till så gott jag kan.

      Hör gärna av dig så att jag får veta hur det går och hur du mår oavsett hur du bestämmer att göra.

      Allt gott till dig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.