Ifrågasättande

’Men tänk när barnen blir stora och du har gett upp allt för dem, vad har du då?’ Orden väller mot mamman som en störtvåg av förakt och ilska. Påhoppet är oprovocerat och kommer helt utan förvarning. Mamman är oförberedd. 

Jag blir först stum och väldigt ledsen. Hjärnan hinner inte tänka och det står still ett bra tag. Sedan vaknar hjärna och hjärta till liv samtidigt och jag tänker och känner alldeles för mycket. 

I hjärtat vet jag att mitt val är rätt. Vår prioritering är rätt för oss. Jag behöver inte bry mig om vad någon annan tycker eller tänker eftersom mitt eller vårt val inte är deras. Jag förstår också för kanske första gången att jag inte behöver försvara vårt val. Jag behöver varken gå till motattack eller i försvar. Kaffet jag tänkt servera ställer jag tillbaka i bryggaren, vänder mig om, ser henne i ögonen och går därifrån.

Ja, vad har jag då när barnen är stora. Vad har vi. Vi har barn som vet att de är älskade, sedda och som har vuxit upp med vetskapen att de är värda allt. Våra barn blir trygga vuxna som möter sina medmänniskor med empati, förståelse och omtanke. De har vuxit upp i tron att kärleken till varandra är absolut viktigast. Att tid för varandra är en viktig prioritering. Det vet våra barn för att vi som föräldrar alltid prioriterar dem.

Vissheten av att ha gjort rätt och av att ha valt utifrån kärlek, gemenskap och ärlighet det kommer jag att ha när barnen är stora. Det är ett stort livsverk. Det är rätt för mig. Det tänker jag inte ens försöka att förklara för den som inte förstår. Förklaringarnas tid är över.

Fin helg till er.

Författare: Mamma

Fembarnsmamman är en blogg från vardagslivet hos en familj med fem barn. För vår familj är gemenskap viktigt, att leva nära och uppskatta livet utan att krångla till det. Vi har valt att leva långsamt och att ta oss tid att uppskatta de små tingen i livet och vardagen, för det är dessa stunder som utgör den största delen av våra liv.

8 svar på ”Ifrågasättande”

  1. Hej. Heja dig! När jag var 19 år fick jag en halvtidstjänst på sjukhuset. Jag ville inte jobba mer för vi hade precis köpt hus. Då fick jag höra av chefen att jag var dum för jag måste tänka på pensionen. Idag har vi 3 vuxna barn och dom säger att dom ska försörja oss sen,och du har ju 5:) Du gör helt rätt. Gunilla

    1. Hej Gunilla
      Visst tänker människor snett och konstigt ibland. Att vara närvarande just nu och lycklig måste väl ändå vara bäst, eller hur.
      Tack för dina ord!

      Önskar dig och dina en fin söndag.

  2. Att prioritera sin familj och ge sina barn en kärleksfull och trygg uppväxt är väl det viktigaste en förälder kan göra! Hur kan man säga något så konstigt? Alla får göra sina val, så länge man inte skadar någon annan har man rätt att göra som man vill. jag tror verkligen att du har gjort rätt. Alla omsorger du har givit dina barn kommer de att bära med sig resten av livet. Stor kram till dig!

  3. Visst är det klokt att tänka efter så att man t.ex rent ekonomiskt inte står på bar backe när man blir pensionär (eller OM, det är ju inte ens säkert att man blir så gammal). Men det går ju att lösa på flera sätt. Min make jobbar utanför hemmet, och jag mest innanför. Vi pensionssparar mer till mig än till honom och jämnar på så sätt ut det, eftersom mitt arbete hemma är lika mycket värt som hans heltidstjänst.

    Problemet med att bli ifrågasatt så som du blev (och jag med brukar bli) är att man känner sig kränkt, liksom omyndigförklarad. Som om man inte var klok nog att själv tänka över sina val och göra det som är bäst för sin familj? Nej, heja dig som inte besvärade dig med att ens försvara dig. Tänk om du hade ifrågasatt henne på samma sätt? T.ex om det inte hade varit klokt att jobba lite mindre och ägna mer tid åt sina barn? Det hade troligtvis upplevts som oerhört kränkande att få höra den kommentaren.

    Jag och min make kommer ALDRIG arbeta mer än vi måste för att ha ett i våra ögon sett gott liv. Vi arbetar bara för att leva, och inte tvärt om. Hur vi fördelar detta är vår ensak. Punkt.

    Och en sak till; det allra mesta jag tycker om här i livet (utöver min son och make förstås ;)) finns bäst till hands hemma – att baka och laga god mat, sy och pyssla, fixa i trädgården. Kanske gå en väv-Kurd. Och när mitt barn är vuxet finns ju allt det där kvar ändå!

    Min pappa har alltid jobbat väldigt mycket, och ingen av oss systrar står honom nära idag, trots att vi inte på något sätt tycker illa om honom. Vi har liksom aldrig riktigt umgåtts. Han har sagt i tio år att han ska jobba mindre och även gå i pension (rent ekonomiskt behöver han inte arbeta längre) men det är svårt just därför att han identifierar sig med sitt yrke. Alla som han känner och umgås med är i ”jobb-sammanhang” och han har absolut inget liv utöver detta. Han är totalt vilsen när han är ledig och kan inte slappna av hemma. Du kan gissa om han ångrar sig idag. Han är rent ut sagt bedrövad över hur han har försummat oss barn. Självklart tycker jag synd om honom, men det är ändå ledsamt att han prioriterat som han gjort.

    Med största sannolikhet kommer ditt liv att vara raka motsatsen när era barn blivit vuxna. Vad har du då kvar? – Jo, precis allt du velat ha!!!

    Styrkekramar till dig!

    Hälsningar Evelina

    1. Hej Evelina
      Du har så rätt. Precis allt jag någonsin velat ha – lycka och närvaro och vetskapen att hjärtat fått styra.

      Tack för alla dina tankar. Oerhört värdefulla.

      Önskar dig och dina en fin helg.

Lämna ett svar till Mamma Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.