Du

Mamman ligger på soffan efter att ha orkat sig in i badrummet för att duscha. Det var skönt och gjorde gott.

Tankarna far runt samtidigt som kroppen vilar och jag tänker att det är fint att få se varandra kanske inte i ett nytt ljus men med förnyad styrka.

Mamman och pappan har varit ett par länge och lärt känna varandra väl. Maken är mitt stöd, min bästa vän, min livskamrat och en av de finaste, snällaste och tryggaste människor mamman någonsin träffat. Jag vet hur fin och trygg han är, hur rolig och hur underbar han är att vara nära. Jag vet att han är en förstående och trygg pappa.

Men så upptäcker mamman ny styrka i den vetskapen nu när vi sedan ett tag tillbaka har ett extrabarn hos oss. Hon har hela tiden varit mycket avvaktande, avståndstagande mot och orolig inför maken. Det förstår han omedelbart inte har någonting med honom att göra. Det är inte ens något vi behöver tala om. Maken bara förstår och respekterar. Låter barnet ta den tid hon behöver.

Så igår reser sig mamman från sin förkylningsdvala i soffan för att hjälpa pappan med middagen. När mamman kliver in i köket står extrabarnet på en stol bredvid pappan vid bänken och hjälper till. Hon är helt ensam med honom i köket och har studsandes kommit dit för att fråga om hon får hjälpa. Maken lät henne självklart hjälpa till och i köket pratades och skrattades det. ’Kan jag skära de här? Titta så bra jag gjorde det! Kan du hjälpa? Jaha, är det så jag skall göra, tack. Du är snäll och det här är roligt.’

Mamman backade obemärkt undan en liten stund från att hjälpa till. Och så fick extrabarnet hämta hela familjen när det var dags att äta. Med orden ’er pappa och jag har lagat maten idag. Visst är vi bra!’

Ja, fantastiska faktiskt. Tänk så fin, tålmodig, förstående och trygg du är min käre make. Så fin du är som instinktivt förstår barn och låter allt ta den tid det tar. Det låter enkelt men är svårt. Tänk vilken fantastisk erfarenhet för detta lilla barn. Vilken gåva och rikedom för henne den erfarenheten är. I vardagen händer sant stora ting.

Jag älskar dig min underbara livskamrat och vill så innerligt gärna spendera alla mina dagar tillsammans med dig.

Nu skall mamman sova en liten stund. Det tror jag att mammans förkylningskropp behöver.

Fortsatt fin tredje advent till er.