Tidsuppfattning

Mamman funderar över ett litet problem.

När vi står i färd att åka någonstans och största dottern ska med tar allting så väldigt lång tid.

Hon blir inte klar, den stora dottern. Mamman har prövat olika strategier för att synliggöra tid för dottern. Men tid fortsätter att vara abstrakt och ovidkommande för henne. Som att hon inte befinner sig inom samma tidsram som oss andra. Som att hennes tid aldrig tar slut. Som att hon inte kan skynda på för att det inte finns i henne. Dottern förstår inte jäkt och detta med att skynda på för att passa en tid. Egentligen utmärkta och bra egenskaper men svårt när vi skall hinna till flöjt och pianolektioner och skolan.

Mamman tycker inte om att vara sen. För mamman är det viktigt att förbereda och göra saker i tur och ordning, lagom långsamt och systematiskt för att slippa stressa dit vi skall. Slippa stressa och slippa att komma för sent.

Konflikten som uppstår i denna skillnad är att mamman står färdig och väntar på dottern som inte blir färdig. Irritationen bara växer och växer och bilfärden dit vi skall blir en enda stor konflikt.

Så vill inte mamman ha det. Hur gör vi för att bygga en bro mellan våra två väldigt olika tidsuppfattningar, mamman och dottern?

Fortsatt fin onsdag till er.

Författare: Mamma

Fembarnsmamman är en blogg från vardagslivet hos en familj med fem barn. För vår familj är gemenskap viktigt, att leva nära och uppskatta livet utan att krångla till det. Vi har valt att leva långsamt och att ta oss tid att uppskatta de små tingen i livet och vardagen, för det är dessa stunder som utgör den största delen av våra liv.

2 svar på ”Tidsuppfattning”

  1. När vår mellandotter var yngre så hade hon jättesvårt att skynda på och det gick inte att stressa på för då slog hon till bromsen direkt. Hon hade jättesvårt att koncentrera sig i skolan . Vi började att ge henne efalex och det gav jättebra effekt, läraren ringde hem och undrade vad vi gjort för det var en helt annan unge.Nu är hon vuxen och det går fortfarande inte att stressa på henne. Hoppas det löser sig för er. Gunilla

    1. Hej Gunilla
      Det är väl antagligen dotterns personlighet som är sådan. Vardagssaker tar helt enkelt tid.

      Musiken å andra sidan förstår hon hur snabbt som helst och lär sig i ett otroligt snabbt tempo.

      Ibland är det svårt att få balans mellan organisationsmammans och konstnärsdotterns två olika personligheter. Utan att någon skall behöva känna sig illa behandlad och utan att dottern skall behöva känna att hennes sätt att vara inte är godkänt. Hänsyn, förståelse och respekt åt båda håll. Och så kärlek förstås.

      Tack för ditt svar. Skall undersöka om Efalex är något för oss att använda.

      Önskar dig en riktigt fin dag.

Lämna ett svar till Gunilla Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.