Mamman grubblar och tänker

Mamman har för länge sedan gjort ett val. Valet gjordes nästan omedvetet då mamman blev mamma och följde det som hjärtat och magen sade var rätt för oss.

Ett livsval. Ett sätt att förhålla sig som bygger på medmänsklighet, empati, förståelse och respekt.

Mamman bestämde sig för att inte kritisera andras val. Inte tro att jag sitter inne med lösningen eller sanningen för andra än vår familj. Alla är olika och skall få göra olika val. Det tror jag på.

Därför blir mamman outsägligt ledsen när andra tror sig veta sanningen och välja verkligheten för andra än sig själva.

En lärare på den skola två av döttrarna lämnat tittar rakt på mamman då hon skall hämta näst största dottern och säger ‘Jaha, du kommer från tåget. Då har du börjat jobba äntligen.’ Mamman som inte var förberedd på att försvara sig och vårt livsval just där och då mumlade fram något svar som jag inte minns. Då svarar läraren ‘Ja ja, du kommer väl ut i verkligheten någon gång du också!’

Runtomkring oss på skolgården går många barn varav några är dotterns klasskamrater och flera föräldrar som mamman hejar på varje dag passerar oss där vi står på skolgården, läraren och mamman som bara skulle hämta sin dotter från skolan. Och visst hör både barnen och de andra föräldrarna vad läraren säger då hon halvt om halvt ropar fram orden till mamman.

Mamman bara tittar på läraren och tänker, tänker så många tankar om var läraren själv står, vad hon själv gör på dagarna, på att mamman har en högre och mer avancerad utbildning än läraren som yttrar dessa ord. Men mamman får inte fram något dräpande eller kärnfullt svar utan skakar bara på huvudet och väljer att gå därifrån.

Orden har ändå stannat i mammans huvud för att jag funderar på varför vi måste ha åsikter om varandras livsval. Varför kan vi inte bara acceptera att alla har rätt att göra sina val. Att alla definierar sin egen verklighet.

Så tänker i alla fall mamman.

Fortsatt fin onsdag till er.

Etiketter: föräldrar, lärare, livsval, mamman, skolgård, verklighet

Mellandag, ledighet och bloggreflektioner.

Det är skönt att vara lediga hela familjen. Maken har tagit ledigt under mellandagarna och vi får gjort praktiska saker här hemma samtidigt som vi får tid för vila.

Har under de senaste dagarna känt en stor glädje över alla de fina människor jag mött genom att skriva här om vardagen i en omfångsrik familj. En vardag där mamman är i hemmet varje dag.

Jag har fått så fina meddelanden från några av er och det gör mig glad i själen. Det är viktigt det här med att kunna och vilja se och stödja varandra.

Min tanke, nej vår tanke, om att visa ett positivt, kärleksfullt och tryggt alternativ till all den stress som finns i vårt samhälle verkar ha varit ungefär så tydligt som vi önskat. Ni tycks se tanken och någon eller några känner sig stärkta i valet att välja en annan än den allmänna vägen.

Och så är det så att tanken blir klarare när den skrivs ner. Mamman får möjlighet att reflektera kring allt det jag gör och tänker. Vägen blir tydligare och stärker oss än mer.

Det är värdefullt att byta tankar med varandra och att synliggöra sina egna.
Vägen blir än sannare, mer genomtänkt och ärligare på det sättet.

Tack till er alla för att ni läser, kommenterar och delar med er av era tankar och erfarenheter.

En riktigt fin mellandagstorsdag till er.

Etiketter: familj, kommentarer, läsa, livsval, mamman, mellandag, torsdag, vardag

Julmusik

Jag skulle vilja tipsa om vacker men samtidigt tänkvärd julmusik. En av våra favoritgrupper Cookies N Beans är med och framför Fanfar som känns som en hyllning till vårt sätt att leva, inte överdådigt utan kärleksfullt och stilla.

”På albumet ”Det kunde lika gärna varit jag – en salig samling sångerskor #1” samlas några av Sveriges mest hyllade sångerskor för att ge sitt bidrag till Frälsningsarméns sociala verksamhet.

En stor del av intäkterna av försäljningen kommer att gå till hjälp för hemlösa och andra underbemedlade i Frälsningsarméns omfattande arbete.

Bland sångerskorna finns namn som Helene Sjöholm, Sofia Karlsson, Louise Hoffsten, Sonja Aldén och Rigmor Gustafsson. Initiativtagerska – och sångerska  – är Anna Stadling, ofta kallad ”Sveriges Emmylou Harris” och kanske mest känd som körröst intill Lars Winnerbäck.

Låtarna är i de flesta fall låtar ur den moderna svenska låtskatten. Alla med texter om empati, värme, solidaritet. Titeln är lånad ur Staffan Hellstrands hit ”Lilla fågel blå” och lämpligt nog inleds det nu aktuella albumet med en sång av just Hellstrand, denna gång ”Fanfar”. Bland övriga låtskrivare på albumet finns namn som Björn Afzelius, Mikael Wiehe, Eva Dahlgren och Britt Lindeborg.

Den sistnämnda, en av 60-tals mest framgångsrika kompositörer, står bakom ”Vinterrosor”. Här sjungs den av Frida Öhrn (tidigare i Oh, Laura nu solosångerska och medlem i Cookies N Beans), i original sjungs den av Gunnar Wiklund. Det andra undantaget från de moderna svenska låtarna är ”Juletid i Göteborg”, en översättning av Steve Earles ”Christmas Time In Washington.”

Albumet kan om man vill ses som ett julalbum, julen nämns i några av texterna, men i första hand ska det ses som en utsträckt hand av empati i en mörk (års)tid.

För som titeln säger; det kunde lika gärna varit jag.”

Etiketter: Cookies n Beans, Det kunde lika gärna varit jag, Fanfar, Frälsningsarmén, julmusik, kärleksfull, livsstil, livsval, tänkvärd

Favorit-tröja

Mamman har köpt sig en tröja. En tröja som talar om, i alla fall lite grand, vad mamman står för. Vad vårt val går ut på.

Det känns bra tycker jag. Inte för att alla andra behöver göra likadant, utan för att det känns bra för mig att visa vad vi valt och vad vi tror på. ‘Tid för barnen‘ det tror vi på. Visst är det jobbigt och bråkigt och ibland och alldeles vansinnigt tungrott. Men rätt ändå. För att valet är gjort med hjärtat, för att jag vill vara mamma på heltid. Varje dag. Och visst blir jag trött och less, men det blev jag när jag arbetade utanför hemmets väggar också. Det här känns rätt för mig och är ett val som borde vara mer uppskattat och mer synligt i vårt samhälle.

Så därför bär fembarnsmamman denna tröja.

Etiketter: barn, fembarnsmamma, heltid, livsval, mamma, tid, tröja, val

Mer Sommar

Till dagens målande avlyssnades ännu ett sommarprogram. Sommarens första faktiskt.

En ganska spänd och påtagligt nervös Anja Pärson talade i ett program som verkade  minutiöst planerat. Hennes sommarprogram föreföll mig vara ett program av tillkännagivanden. I mitt kanske naiva och lite godtrogna sinne formades en undran under programmets gång. En undran över varför det skall vara nödvändigt att försvara eller förklara de livsval vi gör.

Varför skall Anja behöva försvara eller gömma det faktum att hon träffat sitt livs kärlek bara för att den allmänna bilden av hur kärleken borde se ut inte stämmer in. När en medmänniska funnit sin lycka borde vi inte då vara glada för hennes skull.

Hennes verklighet är förstås mycket annorlunda den här mammans. Sommartalande Anja måste förstås väga in att hennes privatliv hängs ut i pressen som om det vore underhållning.

Men visst känns det ändå igen lite grand, den missunsamhet som finns människor emellan. Känner med dagens lyssnande starkt orden som kommit mot mig från kvinnor i min omgivning t ex ‘har du tänkt på att du ger dina flickor en skev och felaktig kvinnobild när du alltid är hemma?’.

Sådana ord sårar, djupt. Kan tänka att hårda ord och okänsliga och okunniga människor utan förståelse sårar även stora idrottsstjärnor.

Önskar all lycka till den duktiga skidåkerskan och hennes livskamrat och familj. Visst är det underbart när människor hittar just den plats där de är ämnade att vara.

Etiketter: Anja Pärson, kärlek, kvinna, livsval, lycka, mamma, p1, sommar

Kristi flygare

Är det namn denna högtid går under och har gjort så sedan jag var barn. Kan ha haft något med min fars yrke att göra detta benämnande.

Hursomhelst så funderar jag kring innebörden, vad högtiden bär för betydelse för mig idag förutom det faktum att vi är lediga hela familjen och får vara tillsammans. Vilket i sig är mycket viktigt. Men just himmelfärdsdelen får mig att tänka att det kanske kan handla om att finna sin väg. Att våga, få luft under de egna vingarna och ‘flyga ut’ på nya äventyr i livet och känna sig helt trygg i vetskapen om att de som älskar en mest alltid står där och omfamnar när det är dags att landa. Att våga försöka följa hjärtat, att våga ta ett stort kliv, mycket större än det var tänkt, att våga vika av från allfarvägen för att finna sin egen väg, att finna styrkan att göra ett medvetet och genomtänkt livsval.

Så tänker mamman kring Kristi Flygare. En fin högtid till er.

Etiketter: barn, får, Kristi Himmelfärd, livsval, mamma, väg i livet, våga, yrke

Favoritcitat

Från det underhållande programmet Mythbusters har vi lånat ett citat som ibland känns lite för aktuellt i det stressade samhälle vi lever i för att vara riktigt roligt.

Men vi tycker att det är både roligt och talande och kanske också på ett humoristiskt sätt visar på vikten av att välja sitt eget liv och egna sanna vägar.

Citatet lyder:

”I reject your reality and replace it with my own”

Tänkvärt!

Etiketter: citat, egen väg, liv, livsval, Mythbusters, program, samhälle, stressade, tänkvärt

Tacksamhetsdagen

Denna dagen bjuder på glädje och tacksamhet. Upptäckte idag hos en bloggvän, Bli rik i ditt liv Ann, att vår blogg fått en Liebsterutmärkelse av henne. Blir så glad över att det skapas fina band av förståelse och uppskattning i denna virtuella värld.

Och trots att det är en overklig värld bakom dataskärmar tror jag att den bär betydelse. Precis som god litteratur ökar förståelse människor emellan anar jag att detta med att ta del av en liten bit av varandras tankar och verklighet skapar perspektiv på det egna livet och de egna tankarna. Det ger möjlighet till ökad egenförståelse och insikt.

Så är det i alla fall för mig när jag tittar runt på andras sidor. Det ger mig ny kunskap, stärker mig i de egna valen, ger mig nya perspektiv, inspiration och inte minst så är det roligt att följa era tankar om livet i stort som smått.

Idag är jag glad för en fin utmärkelse och för den oerhört fina motiveringen som gick rakt in i själ och hjärta. Tack snälla Ann.

Motiveringen till utmärkelsen kommer här:
Fembarnsmamman med alla sina fina tjejer,  för att hon känns som en syskonsjäl med sina allvarliga, djupa och helt vardagliga funderingar och inte minst för att jag delar hennes värderingar.

Kommer att dela vidare till fem andra bloggar som ger mig stor glädje, men först till de vardagliga sysslorna. Här skall hämtas barn från skola, dammsugas, bakas bröd, stekas pannkakor, spelas spel, middag skall förberedas och det skall hängas och tvättas tvätt.

Glad fredagseftermiddag till er alla!

 

Etiketter: baka, barn, blogg, dammsuga, förståelse, fredag, glädje, Liebster, litteratur, livsval, motivering, perspektiv, skola, tacksamhet, tvätt, uppskattning, utmärkelse, vän, vardag, virtuell värld

Bildtankar

Hittade den här bilden som nu är några år gammal. Bilden fick mig att fundera kring barnens utveckling och fostran.

Hon har ett starkt, tryggt och fast stöd den lilla men hon går före och bestämmer sin egen väg. Hon styr men behöver stöd, ett aldrig sviktande och starkt stöd från kärleksfulla föräldrar. Föräldrar som älskar henne för den hon är och som är tacksamma för att just hon finns.

Kärleken leder oss emellanåt, eller ganska ofta, in i konflikter där vägen måste diskuteras och allt som oftast måste föräldrarna använda sitt bestämmande och helt enkelt säga ”för att vi säger att det är så här” när dottern vill annat. För att det är så det är, barn måste ibland även ha starkt motstånd. En hand som drar tillbaka och hejdar när utvecklingen eller vägen går åt snett håll.

Så som bilden talar till mig tror jag, eller vill jag i alla fall, att det är.

Etiketter: bild, dotter, föräldrar, fostran, hand, kärlek, kärleksfulla, konflikt, livsval, motstånd, stöd, utveckling, väg

Mycket skall man höra innan öronen trillar av.

”Har du någonsin funderat över att du är en provokation. Så som du väljer att leva som kvinna, menar jag. Du skapar en felaktig kvinnlig förebild för alla flickor i din närhet. Har du tänkt på det.”

Gissar att uttalandet inte var så mycket en fråga som ett påstående.

Väljer att inte svara på uttalandet utan säger istället att ‘nej, det har jag nog inte funderat så mycket över’, fast jag i själva verket funderat en hel del. Både på detta och annat i livet.

Landar i att jag inte förstår varför det skall vara så jobbigt att se andra göra annorlunda val och respektera det. Själv väljer jag att inte öppet kritisera det som syns mig felaktigt i andras familjer. Det är upp till var och en att välja, tänker jag i mitt sinne.

Väljer jag att kalla mig hemmamamma är det otroligt jobbigt för andra kvinnor att hantera. Väljer jag istället, som en nyvunnen väninna gör, att säga att jag driver familjeföretaget ses det som spännande och intressant. Märkligt hur olika perspektiv kan ändra innebörden så markant.

Det finns en hat-kärlek till kvinnor som jag. Känslor som jag anar har sin grund i dåligt samvete.

Som tur är vet jag värdet av mitt arbete, det arbete jag utför i vårt hem varje dag. Jag vet värdet av det vi väljer att prioritera. Och det skapar enorm styrka.

Visst har jag funderat. Och vet att utbildning för barnen är viktigt. Det skapar valfrihet, självkänsla och självtillit. Jag kan med vetskap om mitt värde välja att ta hand om våra barn på heltid under några år, ganska få år egentligen i ett större perspektiv. Att jag tar hand om våra barn under dessa år tar på inget sätt bort min kompetens, min självkänsla eller mitt värde. Det skapar en större och bredare erfarenhetsintelligens, det utmanar mig på otroligt många fler sätt än jag kunnat ana när vi fick vårt första barn. Vi har prioriterat och tror bergfast på att det lönar sig, för oss som föräldrar, men också för våra barn som har möjlighet till lugn, närvarande föräldrar som alltid ser dem och tar del av deras tankar och erfarenheter.

Visst har jag funderat och tänker att ‘ja, mycket skall man höra’. Vi har gjort ett val, och i det valet också valt bort mycket annat. Det här valet är bland det bästa och viktigaste vi någonsin gjort. Och det är vi stolta över. Hur andra väljer att göra, det lägger vi oss inte i.

Etiketter: familj, familjeföretag, flickor, förebild, hemmaförälder, hemmamamma, kärlek, kvinna, livsval, påstående, prioritera, provokation, respektera, samvete, självkänsla, val, väninna, värde

Boktankar

Har nu läst färdigt Leymah Gbowees berättelse ‘Mighty be our powers‘ och känner att den alltid kommer att stanna i mitt sinne. Det finns så mycket att fundera kring, inte minst en enskild människas kraft, hur oändligt starka vi kan vara, om vi vill.

Vikten av att göra livsval och att se konsekvenser av dessa stannar också hos mig, som en stark tanke. Fredspristagaren Gbowee är mamma till fem barn, och  talar helt ärligt och öppet om det pris hennes livsval fått för hennes familj. Hon skriver på ett smärtsamt sätt i sin berättelse att hennes barn fått betala ett högt pris för de framsteg hon själv och hennes land lyckats uppnå.

Boken är tillägnad författarens syster som under många år vårdade hem och barn medan Leymah arbetade och försörjde familjen. När systern sedan gick bort, oväntat, skriver Leymah att med systern dog hennes barns uppväxt. Familjens vardagshistoria gick förlorad.

ur kapitel 17, ”An unthinkable loss”

Pudu woke me inte the night and said that she was hungry. She wanted cereal. Geneva would have known exactly what to do: the kind of cereal, the amount, which bowl, how much milk. I had no idea. I took everything out and put it on the table. All the kids had come out and were looking at me.
”She used to fix it for me”, Pudu said.
I can’t do this, I thought. But I poured the cereal into the bowl and added milk. Handed it to Pudu. None of us cried or said her name.
It was all the little things that Geneva had known and I didn’t that frightened me. Having to guess who drank milk and who liked juice. Who sat where at the table.
”You don’t know anything about us!” my children said.”

Tror att Leymah Gbowee skriver detta i sin livsberättelse för att ärligt kunna skriva om sitt liv. Alla sidor av det. Även de sidor som inte är så fina. Hon har gjort ett val i sitt liv, ett val att lämna sina barn för att göra någonting annat. Någonting som var och är oerhört viktigt för många.

Hennes ord är viktiga. Här, i dagens samhälle, i Sverige, känner jag att hennes ord om val i livet är viktiga. Klokheten i insikten av att inte kunna göra allt samtidigt.

Leymah Gbowees val i livet har gett många människor ett bättre liv, hon har främjat kvinnors utveckling i så många kulturer och bringat fred till oroshärdar. Hon talar trots alla sina framgångar om att hennes barn ställts åt sidan under detta arbete. Leymah skriver att hon ändå skulle göra samma val om hon fått välja en gång till. Vikten av medvetna val. Väljer du en väg att gå, förlorar du per automatik någonting annat. Du kan inte ha båda delar samtidigt.

Upplever att några stycken i boken bär extra betydelse. De definierar hennes kamp och förklarar så väl den väg hon valt att gå. Uppoffringarna till trots. Ord som ekar ur hennes medvetande och får henne att kämpa vidare. En gammal kvinnas ord ”Don’t ever stop”, går som en röd tråd genom hela hennes berättelse och jag hoppas att hennes barn kommer att ta del av berättelsen och då kanske förstå. För i min själ tror jag att det är så vi kvinnor måste göra, vi måste göra val och sedan stå för valen, fullt ut. Inför oss själva och våra barn.

Utan att kasta en skugga över någon annans val är mitt val tydligt. Mitt val väljer bort en yrkesväg, för tillfället. För mig finns inget viktigare än att skapa trygghet och gemenskap i vår familj. Det där andra, det kommer sedan. För det är inte tänkt att vi skall hinna allt samtidigt.

Ger er till sist ett av de definierande ögonblicken i Leymah Gbowees historia:

ur kapitel 12, ”Don’t ever stop”

I traveled to an internally displaced persons camp, where, in a little outside shelter, fifty women gathered to share their experiences during the war. Listening to women unburden themselves of pain was always hard, but this day, there were so many stories of violence and shame and grief, so many sobs, wails, that I reached a point where I didn’t think any of us could take it anymore.
”We can just stop,” I said. ”It’s okay.”
A very old woman rose up on her walking stick. ”Don’t let us stop!” she said. ”The UN brings us food and shelter and clothes, but what you’ve brought is more valuable. You’ve come to hear the stories from our bellies. Stories that no one else asks us about. Please, don’t stop. Don’t ever stop.”

Ytterligare inlägg om Leymah Gbowee

Etiketter: barn, berättelse, bok, familj, FN, historia, hjärta, kapitel, kvinnor, land, Leymah Gwobee, Liberia, livsval, mamma, människor, märkligt, provocerande, syster, UN, val

Tänkvärt

På samma uppslag som vår artikel i tidningen HARO har en annan fembarnsmamma bidragit med sina tankar om ekonomi och föräldraskap.

Tycker att det hon skrivit passar bra ihop med våra tankar. Hon anser också att det handlar om att göra medvetna val och att sedan prioritera därefter.

Citerar henne här:

”Det gäller att inte glömma bort det som är viktigast, det man helst vill ha, för något som är attraktivt just nu. ”Förlora inte möjligheten att uppnå det du verkligen vill för något du vill ha just nu” är ett citat som följt med och varit ledstjärna för mig i mina prioriteringar sedan mina ungdomsår. Tiden när barnen är små kommer aldrig igen. Det är en fantastisk tid för familjen att verkligen vävas samman. Det tar tid, både kvalitetstid och kvantitetstid, att bygga en stark familjeenhet med trygga barn som har starkt rotad tillhörighet.”

Text lånad av Gabriella Häger Hahne, HARO en tidning för föräldrar och barn Nummer 3, 2011.

Dessa är tankar som vi också utgår ifrån i vårt liv. Alla val görs enligt denna metod. Vi funderar noga kring vad som verkligen är viktigt i det långa loppet för vår familj. Visst är det så att vi får ge upp en hel del men det vi får är värt så oändligt mycket mer, för oss.

Etiketter: barn, ekonomi, familj, föräldrar, HARO, livsval, prioritering, tänkvärt, tidning, val, viktigt

Läsvärt länktips

Läs detta inlägg som är ett länktips från Ekonördarna på Lyckobacken. Kanske förstår ni då hur vi tänker om det samhälle vi ser runtomkring oss.

Vi har valt att göra på ett annat sätt, vilket inte alltid är lätt. Viljan till mer kommer ibland smygande på en och då får man välja sin väg igen.

Tillsammans och långsamhetsvalet är bra för oss och vi önskar att det fanns större plats i samhället för människor som väljer att leva som vi gör.

Tack till Ekonördarna för länken och tack till Anna som valt att skriva som hon gör.

Trevlig helg till er alla!

Etiketter: eko, ekonördarna på lyckobacken, långsamhet, länk, livsval, samhälle, tillsammans

Tänkvärt

Och så kommer ännu ett citat från min nya favoritkokbok:

”Mammas livsfilosofi är molto enkel: man har inte roligare än man gör sig. Blir du glad av att laga mat? Men så laga mat då. Blir du glad av att läsa? Läs. Blir du glad av fotboll, opera, och konst? Spela, sjung, måla då. Man skall njuta av livet.”

Mammas Italienska Kokbok

Lika enkla som kloka råd. Men ibland svåra att förverkliga. Hursomhelst tänkvärt.

Etiketter: klok, konst, livsval, mamma, Mammas italienska kokbok, mat, opera, råd, tänkvärt

Att ha tråkigt

Är viktigt. Tror jag. Mycket viktigare än vad vi förstår. Skriver detta utifrån det jag ser runtomkring mig och funderar.

Barnen får aldrig riktigt tid att ha tråkigt. Så många människor som aktiverar sönder sig själva och sina barn. Undrar varför allt måste hinnas med på samma gång. Varför skall vi vara supersociala, fritidsaktiva, resande, upplevande och hobbyutövande samtidigt som vi har små barn. Varför. Jag förstår inte.

Kanske förstår jag inte för att vi valt en annan väg att gå. Vi har tid att ha tråkigt. Klart att det inte alltid är så roligt men det är då symaskin, målarpennorna, pappren, saxarna och böckerna plockas fram. Det skapas klippdockor, små teatergubbar och hela små teatrar, det sys, det läses högt och fantasin får ta plats. Fantasin får ta all plats och plötsligt från tråkigt skapas någonting otroligt fint och kreativt.

Funderar utifrån ett samhällsperspektiv vad som händer när små människor som är händelse och aktivitetsberoende skall ta över samhället som vuxna. Vad händer när människor inte orkar fördjupa sig eller försöka tänka i nya kreativa banor. Utanför de givna ramarna. Vad händer med miljön när alla forsätter att fara runt när vi egentligen som kollektiv skulle må så mycket bättre av att vara stilla. Funderar, funderar och funderar lite till.

Våra små barn är annorlunda och fostras på ett annorlunda sätt. Ibland tycker dem att det är jobbigt att vara olika andra barn. Att gå en så annorlunda väg. Visst skulle det vara enklare att göra som alla andra. Men jag har svårt att se den långsiktiga vinsten med det. Våra barn har massvis med fantasi, kreativitet, självkänsla och empati. Mycket av det som rapporteras att barn idag saknar.

Vi ser till att ha en dialog, främst med de lite äldre döttrarna om hur vi väljer att leva och varför vi anser det vara viktigt. De lyssnar och ställer bra motfrågor och så kan vi tillsammans fundera över hur vi vill göra. Oftast ser de hur vi tänker och verkar finna sig bra i det.

Jag tror på långsamhet, jag tror på tråkighet och jag tror på stillhet. Ju mer jag funderar desto mer säker blir jag på att detta är rätt väg att gå.

Etiketter: annorlunda, barn, dotter, döttrar, empati, fantasi, kreativ, kreativt, långsam, långsamhet, långsiktighet, livsval, miljö, samhälle, självkänsla, stillhet, tråkig, tråkighet