Lite stress och tankar

Det är en hektiskt tid nu i slutet på maj och början på juni för fembarnsmamma-lärarinnan. Vissa dagar tar stressen ut sin rätt och mamman blir arg när döttrar inte hittar sina pianopärmar. ”Var är min pianopärm mamma? Jag ställde den här.” Mamman svarar först tålmodigt ”den är nog där du ställde den. Kommer du ihåg var du hade den sist?” Nej, det kommer inte dottern ihåg och blir arg på mamman som inte omedelbart vet var pärmen är. 

När dottern varit arg ett litet tag ryter mamman ifrån riktigt ilsket och med alldeles för hög röst. Då går dottern undan och letar i tysthet och blir förstås ledsen. Mamman står kvar i köket och gråter. Inte ville jag skrika och vara elak. Inte ville jag bli så där arg och genomilsk. Jag vill vara snäll, omtänksam och omvårdande. Tårarna vill inte sluta rinna nedför kinderna. Misslyckandet känns i hela kroppen.

Mamman har varit med på och ordnat inför musikavslutningar, planerat för döttrars olika skolutflykter, ordnat matsäckar, sett till att instrument tas med till skolavslutningsövningar, rättat slutinlämningar för de större döttrarna och skrivit på och skickat med olika skollappar om avslutningsdagsfikor och annat. På utanför-hemmet-arbetet har mamman rättat många prov och fört in resultat och betyg i flera register. 

Hade mamman inte haft sin stickning tror jag det skulle varit svårt att koppla av och bort alla tankar. ”Har jag gjort det där? Eller glömde jag kanske…var det imorgon det var utflykt eller orientering eller badhusbesök och jobbar jag utanför hemmet eller skulle jag hjälpa till att köra någon dotters skolklass någonstans och vad skall vi äta till middag och vad finns i kyl och frys och hade jag bakat bröd eller skulle jag och hade jag handlat eller skulle jag eller…”

Tankarna vill oftast inte sluta snurra men när mamman dricker kamomillte och stickar lite på största dotterns Loppa kofta då blir det lite lugnare i huvudet. Då stannar det av en liten stund och mamman tänker maskor, mönster, minskningar och mått. Det är välgörande.

Snart är det sommarlov. Då skall vi låta dagarna vara så där som de borde vara alltid. Inga väckarklockor skall få skära genom morgonen när vi inte sovit färdigt. Mamman skall sitta med sin kopp kaffe länge och prata med döttrar om allt och inget. Förhoppningsvis uppstår då ingen stressilska. Inga arga röster, inget högljutt, inget onödigt käbbel. Bara tillsammans och ledigt.

Fin onsdag till er.

2 comments

  • Visst är det svårt att alltid vara den man önskar vara? Du är inte ensam om det, och det vet du säkert om. Jag älskar mina fyra skatter så mycket, vill vara en lyhörd, omtänksam och kärleksfull mamma men allt för ofta misslyckas jag. Barnen bråkar, är tuffa med varandra, jag städar och lagar mat och blir stressad över situationen och efter en stund är man inte lika trevlig. Så tråkigt! Min stora syster sa till mig att jag nog har en bild av hur det ska vara som är för perfekt för att vara verklig. Så kan det vara. Jag gillar bäst den jag önskar vara än den jag egentligen är och det är väl inte bra. Risken finns då att jag gillar mer bilden av mina barn än de som de egentligen är.
    Ja, nu gjorde jag en egen inlägg om mitt liv på din blogg…tack att du delar dina tankar och svårigheter. Det väcker tankar och igenkänning i mig.
    Må så gott!

    • Hej Karen
      Tack för att du delar med dig av dina tankar. Jag uppskattar det mycket!
      Du tänker så klokt.

      Önskar dig och dina en fin vecka och helg.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Connect with Facebook