En märklig verklighet
Just nu har mammans kraft sinat och orden tystnat. Vi har sorg. Sorg över en nära anhörig som gick bort hastigt för några dagar sedan.
Sorg gör konstiga saker med sinnet och, har jag nu lärt mig, kommer i vågor. Vissa stunder är allt som vanligt och sedan plötsligt alldeles overkligt ovanligt i det att en av våra i föräldragenerationen är borta. Bortom kontakt. Bortom prat. Borta.
Ibland är världen bra märklig och verkligheten overklig.
Ta hand om varandra.
Så obeskrivligt detta när någon nära, som nyss fanns där, är borta.
Många tankar till er.
Hej Fru S
Ja, konstigt och svårt att ta in.
Önskar dig och dina en fin dag.
Kraaam
Hej Svintoflickan
Tack.
Önskar dig och dina en fin dag.
Jag beklagar. Så fint du beskriver hur det går fram och tillbaka i tankar och känslor när någon nära gått bort. Jag känner igen mig i det. Det är nu lite mer än ett år sedan min pappa dog och bara för ett par dagar sedan kommer plötsligt en självklar känsla över mig när jag tänker på honom. Det känns helt rimligt och sant och inte alls konstigt att pappa finns hemma i sitt hus som vanligt. Att han skulle svara som vanligt om bara jag klickat på hans mobilnummer, som jag inte klarat av att radera än. För ett ögonblick känns det fullt möjligt att han faktiskt fortfarande i detta nu går omkring därhemma, visslande någon gammal jazzstandard medan han lägger in några vedträn i kakelugnen. Att han FINNS. Men. Så nästa sekund går det ju upp för mig, att vi ju faktiskt sålde hans hus i höstas. Det bor en ny, ung familj där nu, som har renoverat om det till sitt, som ska få se sina barn växa upp där, precis som jag gjorde en gång. Det känns precis som du beskrev det. Märkligt. Verkligt. Overkligt.
Hej Mamma till fem fina
Tack för dina ord.
Önskar dig och dina en fin dag.