Nu har vi också tittat på delfinal ett inför eurovision song contest. Det finns allt en hel del bra låtar i år. Döttrarna sjunger glatt på lite olika sånger.
Favoriter just nu är ‘sa lilla lilla lej, everyday everybody’ (vår alldeles egna stavningstolkning), Islands ‘never forget what I did what I said’ och så förstås de genomenerverande Irländska bröderna. Det tycker barnen om.
Mamman föll pladask för finländska Pernillas sång till sin mor. Blev tårögd och mjuk inuti utav det stora i att få en egen sång, en sång om hur betydelsefull mamma är. Det kan den här mamman inte motstå.’Kär utan känslor, som en lykta utan ljus, ett liv utan färger, det är inte du. Någon som vet vad man känner och förstår när man talar utan ord. En kvinna med mod’.
Texten har säkert hamnat i fel ordning. Men det är känslan, den som talar om hur en mamma kan vara som sjunker in under huden på mig och så är den finlands-svenska språkmelodin så underbart vacker och mjuk att lyssna till. Som en egen melodi inne i sången.
Det finns mycket att sträva efter som mamma. Mycket att fundera över. Får ibland dåligt samvete för mitt temperament. Kan bli väldigt arg. Men maken vill bestämt påstå att det ingår i den person jag är, utan det arga ingen glädje, lycka och snällhet. Han är klok maken.
Orden ur melodin ger mig lugn, ‘ett liv utan färger, det är inte du’. Så kanske de kommer att se det de små när de blir stora. Ett liv med skiftningar där alla känslor är tillåtna och en tillvaro med mycket kärlek, tid och gemenskap. Det känns sant.
Inte kom hon vidare min favorit. Men sången, den finländska sången, den kommer för alltid att stanna i mitt hjärta.
