Kom att tänka på en färd för några år sedan just på denna dag. En färd den här mamman så gärna varit utan. Men, det gick bra till slut.

Fjärde dottern som då endast var nio månader var ute och kröp runt dagen innan denna högtid. Det var varmt och soligt och hon kröp efter sina systrar glatt. Dagen var en helt vanlig och barnen gjorde inget märkvärdigt.

Så vaknade hon på morgonen därefter den lilla dottern med ett alldeles igenmurat öga. Runtomkring ögat var det dessutom alldeles rött. Vårdcentralen stängd för att det är just röd dag. Jaha, det blev till att ringa jourmottagningen i angränsande kommun för att få en tid vilket jag fick några timmar senare. Dagen flöt på och dottern såg ut att ändå må ganska bra. Så åkte vi iväg hon och jag till vår bokade tid och doktorn tog en titt på henne, försvann ut ur rummet, skickade in en sjuksyster för att mäta temp och efter det gick allt fort. ”Du måste åka vidare till sjukhuset med din dotter”, säger läkaren till mig när hon kommer tillbaka. ”Men, inte idag väl” hinner jag stamma fram när hon säger ”om du inte vill köra så ordnar jag ambulanstransport åt er”.

Nej någon ambulanstransport blev det inte. Men väl en färd i en alldeles för långsam och seg bil på små vägar och sedan förvirring när jag anlände till staden där sjukhuset ligger. Vart skulle jag nu, var låg sjukhuset. Hittade poliser att fråga och förklarade att dottern måste till sjukhuset men att det var svårt för mig att hitta, bad om en vägbeskrivning. Poliserna tittar på mig, säger ”inga problem, följ efter oss” och så sätter de sig i sin polisbil, slår på blåljuset och kör. Hinner känna att detta var överdrivet, blåljus och allt, men hänger på så raskt jag kan och det går fort genom den lilla stadens gator.

Väl på sjukhuset tas det mängder med prover på dottern. De är oroliga att hennes lilla hjärna på något sätt blivit infekterad. Mamman är ganska trött efter en dag som tagit en märklig vändning. Men så får den lilla dottern till slut penicillin och vi får åka hem för att sova med varningen att om dottern skulle få feber omedelbart återvända till sjukhuset. Med en lapp med tid om återbesök några dagar senare sätter vi oss åter i bilen dottern och jag och påbörjar färden hemåt. Så trött jag var vid återkomsten hem denna Kristi Himmelsfärd och så förvirrad och omskakad av dagens händelser. Minns att jag inte kom längre än till soffan innan jag somnade denna sena kväll.

Dottern mådde mycket bättre dagen därpå och ögat såg mycket bättre ut. Rodnaden  hade gått ner och svullnaden var nästan försvunnen. Återbesöket några dagar senare   visade också att hon nu mådde bättre. Läkaren sa att det antagligen var i det försiktigaste laget att ha skickat oss vidare till sjukhuset den kvällen men att det ändå var bra för det hade kunnat vara ett allvarligt tillstånd istället för vad det troligtvis var, en infektion i ett öga.

Visst är det bra att vara försiktig och ordentlig. Mycket hellre det. Är oerhört tacksam för denna försiktighet. Lite roligt är det förstås att vi fått poliseskort i hög fart, blåljuslysande genom staden en röd dag för en infektion i ett öga.

Att ta hand om barn och familj ger en oerhörd kompetens, inom många områden. Oj så man lär sig hela tiden.

Önskar er en trevlig helgdag!